Kreatinin är en restprodukt från musklerna som njurarna rensar bort. Ett högt värde kan betyda att njurarna filtrerar sämre, men nivån påverkas också av muskelmassa, kött i maten och hård träning. Därför tolkas kreatinin tillsammans med eGFR, som räknas fram från kreatininet.

eGFR uppskattar hur bra njurarna filtrerar blodet. Nedsatt njurfunktion ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, och högt blodtryck och diabetes kan i sin tur skada njurarna. Värdet påverkar valet och doseringen av vissa läkemedel, bland annat mot blodtryck och diabetes, och vid nedsatt njurfunktion är det extra viktigt att hålla blodtrycket bra.

ALAT är ett leverenzym som kan stiga när levercellerna är påverkade, till exempel av fettlever, alkohol eller vissa läkemedel. Fettlever hänger ofta ihop med övervikt, insulinresistens och ökad hjärt-kärlrisk. Statiner kan ibland ge en lätt förhöjning, därför kan ALAT kontrolleras innan och efter att sådan behandling påbörjas.

Non-HDL är totalkolesterol minus HDL och samlar allt kolesterol i de partiklar som kan orsaka åderförkalkning. Det mäter risken minst lika bra som LDL och fungerar även när blodfetterna tagits utan fasta eller när triglyceriderna är höga. Det används som ett andra behandlingsmål vid blodfettsbehandling, särskilt vid diabetes eller höga triglycerider.

Triglycerider är blodfetter som påverkas mycket av mat, socker, alkohol, övervikt och blodsocker. Höga värden är kopplade till ökad hjärt-kärlrisk och ses ofta vid insulinresistens och diabetes. Mycket höga värden kan dessutom ge inflammation i bukspottkörteln. Höga triglycerider kan göra att LDL räknas fram mindre säkert, och då väger non-HDL och ApoB tyngre. Livsstil och bättre blodsockerkontroll sänker ofta värdet.

Den sammanlagda mängden kolesterol i blodet, både det "onda" och det "goda". Ett högt värde hänger ihop med ökad risk för hjärtinfarkt och stroke, men siffran säger mest tillsammans med LDL och HDL. Därför styrs behandling i första hand av LDL och non-HDL. Kolesterolsänkande läkemedel (till exempel statiner) sänker även totalkolesterolet.

HDL kallas det "goda" kolesterolet eftersom det hjälper till att föra kolesterol tillbaka till levern. Lågt HDL hänger ihop med högre risk, ofta tillsammans med höga triglycerider, övervikt och förhöjt blodsocker. Läkemedel som bara höjer HDL har däremot inte visat sig skydda hjärtat, så HDL används för att bedöma risken men är inte ett eget behandlingsmål. Motion och rökstopp kan höja värdet.

LDL är det "onda" kolesterolet. Det kan tränga in i kärlväggen och bygga upp åderförkalkning (plack). Ju högre LDL och ju längre tid det varit högt, desto större risk för hjärtinfarkt och stroke. Att sänka LDL minskar risken, och det är det viktigaste målet för blodfettsbehandling. Målet sätts efter din samlade risk – har du förkalkning i kranskärlen, diabetes eller tidigare hjärt-kärlsjukdom är målet ofta betydligt lägre än det generella. Mat och motion hjälper, och läkemedel som statiner sänker LDL kraftigt.

LDL/HDL-kvoten jämför det "onda" och det "goda" kolesterolet. En hög kvot betyder att det finns mycket LDL i förhållande till HDL, vilket är kopplat till högre risk för åderförkalkning. Kvoten är ett hjälpmått – LDL, non-HDL och ApoB säger mest på egen hand.

ApoB visar hur många blodfettspartiklar som kan fastna i kärlväggen – varje sådan partikel bär ett ApoB. Antalet partiklar är det som driver åderförkalkning, så ApoB speglar risken mycket väl, särskilt när LDL ser normalt ut men triglyceriderna är höga, vid övervikt eller diabetes. ApoB kan användas för att följa upp att blodfettsbehandlingen räcker.

Lipoprotein(a) är en blodfettspartikel vars nivå till största delen är ärftlig och ganska stabil genom livet. Ett högt värde ökar risken för hjärtinfarkt, stroke och förkalkning av aortaklaffen, även om övriga blodfetter är bra. Det räcker oftast att mäta en gång. Livsstil och statiner sänker inte Lp(a) nämnvärt, men vid ett högt värde är det extra viktigt med lågt LDL och bra blodtryck för att väga upp risken. Nära släktingar kan ha nytta av att testa sig.

P-Glukos är blodsockret just när provet togs, helst efter minst åtta timmars fasta. 6,1–6,9 mmol/L fastande kallas förhöjt fasteglukos och 7,0 eller mer kan tala för diabetes, vilket alltid behöver bekräftas med nytt prov. Högt blodsocker skadar kärlen över tid. Rörelse, fiberrik mat och mindre socker förbättrar värdet.

TSH används för att bedöma sköldkörtelns funktion. En för låg ämnesomsättning (högt TSH) kan höja LDL-kolesterolet, och då behandlar man ofta sköldkörteln först innan man bedömer behovet av blodfettsbehandling. En för hög ämnesomsättning (lågt TSH) kan ge hjärtklappning och oregelbunden puls (förmaksflimmer).