Koronar kalciumscoring – från genombrott till väl beprövad metod

Metoden går under flera namn beroende på sammanhang: koronar kalciumscoring, calcium score, CAC (coronary artery calcium score), CACS eller helt enkelt Agatston score, efter den läkare som uppfann den. Alla dessa begrepp syftar på samma undersökning.

Metoden utvecklades 1990 av kardiologen Arthur Agatston tillsammans med radiologen Warren Janowitz vid Mount Sinai Medical Center i Miami Beach, och publicerades i den ansedda tidskriften Journal of the American College of Cardiology.

Sedan dess har metoden i grunden förblivit densamma, även om tekniken för att genomföra den har utvecklats betydligt – från de första elektronstråle-CT-kamerorna till dagens betydligt snabbare och mer precisa datortomografer.

Redan år 2014 gav en sökning på Agatston score i PubMed över 2 600 vetenskapliga artiklar – och antalet har fortsatt att växa år för år sedan dess.

Stora, välkända befolkningsstudier som MESA (Multi-Ethnic Study of Atherosclerosis), Heinz Nixdorf Recall Study och Dallas Heart Study, och på senare tid även det svenska SCAPIS-projektet, har alla bidragit till att kartlägga precis vad ett visst kalciumscore-värde faktiskt betyder för framtida risk.

Undersökningen görs med en datortomografi utan kontrastmedel och mäter mängden förkalkat plack i kranskärlen. Resultatet sammanfattas i ett tal – Agatston-värdet – som väger samman både utbredningen och densiteten av förkalkningarna i kärlen.

Ett värde på noll innebär att ingen förkalkning alls kan påvisas, medan stigande värden speglar en ökande mängd åderförkalkning.

Det som gör kalciumscoringen så värdefull är att den ger information utöver det som traditionella riskfaktorer – blodtryck, blodfetter (kolesterol), blodsocker och rökning – kan säga.

Flera stora studier, bland annat MESA, har visat att kalciumscoringen är en av de starkaste oberoende prognostiska markörerna för framtida hjärt-kärlhändelser som finns. Den kan omklassificera en persons risk uppåt eller nedåt jämfört med vad en riskkalkylator ensam skulle säga.

Sedan 2018/2019 är koronar kalciumscoring en etablerad del av de amerikanska riktlinjerna från American College of Cardiology och American Heart Association (ACC/AHA), med en så kallad Klass IIa-rekommendation för vuxna med gränsvärdes- eller intermediär risk, för att vägleda beslut om exempelvis statinbehandling.

Ett kalciumscore-värde på 100 eller högre, eller över 75:e percentilen för åldern, används ofta som en tydlig signal för att inleda förebyggande behandling. Beslutet fattas alltid av läkare utifrån en samlad bedömning.

I USA har kalciumscoringen fått ett rejält fotfäste, inte bara inom sjukvården utan även i den hälsomedvetna allmänhetens medvetande.

På samma sätt som många kan sitt blodtryck eller sitt kolesterolvärde utantill är det i dag inte ovanligt att hälsointresserade amerikaner känner till och kan ange sitt eget kalciumscore-värde – ett tecken på hur väl etablerad och efterfrågad undersökningen blivit som en del av det förebyggande hälsoarbetet.

Trots sin långa och gedigna meritlista har koronar kalciumscoring en tydlig begränsning: den mäter bara förkalkat plack. Tidigt, icke-förkalkat ("mjukt") plack – som i vissa fall kan vara minst lika riskfyllt – syns inte alls vid en ren kalciumscoring.

Det innebär att ett värde på noll inte alltid betyder att kärlen är helt fria från ateroskleros, särskilt hos yngre personer där sjukdomen ofta befinner sig i ett tidigare, icke-förkalkat stadium. Metoden ger inte heller information om graden av eventuell förträngning i kärlet, eller om ett plack har egenskaper som gör det särskilt sårbart för att brista.

Det är just dessa begränsningar som gör att datortomografi av kranskärlen med kontrast (DT-kranskärl) i många fall är en bättre metod: den fångar både förkalkat och icke-förkalkat plack, ger information om eventuell förträngning och kan bidra till en bedömning av plackets karaktär – en betydligt mer komplett bild än kalciumscoring ensamt kan ge.

Koronar kalciumscoring är en av de mest beprövade och välstuderade metoderna inom preventiv kardiologi, med drygt tre decennier av forskning, riktlinjestöd och praktisk användning bakom sig.

Men för den som vill ha den mest kompletta bilden av sina kranskärl är datortomografi med kontrast ofta ett steg längre.