Vem bör INTE göra en hjärtscanning?

Det finns individer vi aktivt avråder från undersökningen – av kostnadsskäl, men framför allt av principen att man aldrig ska utsättas för strålning i onödan, även om doserna vid just denna undersökning är mycket låga (cirka 0,5–2 mSv vid avancerad undersökning, att jämföra med det EU-gemensamma gränsvärdet för yrkesmässig strålningsexposition på 20 mSv per år).

Den som utifrån ålder och frånvaro av riskfaktorer redan har en mycket låg risk för hjärt-kärlsjukdom vinner sällan något på den här typen av undersökning. Sannolikheten att hitta något som förändrar handläggningen är i denna grupp låg, medan kostnaden och den – om än minimala – strålningsexpositionen kvarstår. Med dagens kunskap och metoder bedömer vi att få individer under 40 år har verklig nytta av undersökningen, om det inte finns en tydlig, specifik anledning.

För DT-kranskärl, som kräver kontrastmedel, är nedsatt njurfunktion ett viktigt hinder. Kontrastmedlet utsöndras via njurarna, och hos personer med redan nedsatt njurfunktion finns en risk att kontrasten belastar och ytterligare skadar njurarna (kontrastmedelsnefropati). Det är alltså framför allt DT-kranskärl med kontrast som berörs av detta – en ren calciumscoring, som görs utan kontrast, har inte samma begränsning.

Känd överkänslighet mot jodhaltigt kontrastmedel är på motsvarande sätt ett hinder specifikt för DT-kranskärl. Beroende på tidigare reaktionens svårighetsgrad kan det i vissa fall gå att genomföra undersökningen med förbehandling, men i många fall bedöms risken inte vara motiverad, och en ren calciumscoring (utan kontrast) kan då vara ett fullgott alternativ.

Graviditet utesluter undersökningen helt, på grund av strålningen.