Vikten som varningssignal – vad gör övervikt farligt för hjärtat?

Övervikt nämns ofta i samma andetag som risk för hjärt-kärlsjukdom, men själva mekanismen bakom det sambandet är mindre känd. Det handlar inte bara om att ”bära på extra kilon” – det handlar om vad fettväven faktiskt gör i kroppen, och framför allt var på kroppen den sitter.

Fettväv, särskilt den som ligger runt bukens inre organ (visceralt fett), fungerar inte enbart som ett passivt energiförråd. Den är metabolt aktiv och fungerar närmast som ett eget endokrint organ – den utsöndrar hormoner och signalsubstanser (adipokiner) som påverkar resten av kroppen. Vid ökad mängd visceralt fett förskjuts denna hormonutsöndring i en ogynnsam riktning: nivåerna av inflammationsdrivande signalämnen stiger, medan skyddande signalämnen minskar.

Det här får flera konkreta konsekvenser som direkt påverkar kranskärlen:

Det är alltså inte fettet i sig som är boven, utan den biologiska aktivitet som visceralt fett bidrar med – vilket också förklarar varför var fettet sitter är minst lika viktigt som hur mycket det är.

Body Mass Index (BMI), som beräknas utifrån vikt i förhållande till längd i kvadrat, är utan tvekan det vanligast använda måttet på övervikt. Det är enkelt att räkna ut och kräver ingen utrustning utöver en våg och ett måttband. Men BMI har en avgörande svaghet: det gör ingen skillnad på vikt som kommer från fett och vikt som kommer från muskler. En vältränad person med hög muskelmassa kan klassas som överviktig enligt BMI, trots låg andel kroppsfett – medan en person med normalt BMI kan ha en ohälsosam mängd bukfett utan att det syns i måttet alls.

Det senare fenomenet – normal vikt men hög andel visceralt fett – är precis det som gör att många med ”normalt” BMI ändå har förhöjd risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Eftersom placeringen av fettet är så avgörande har flera kompletterande mått vuxit fram som fångar just det:

Sammantaget ger dessa mått, särskilt midjemått och midja-höft-kvot, en väsentligt mer träffsäker bild av den hälsorisk som är kopplad till just hjärt-kärlsystemet än vad BMI ensamt gör – utan att för den skull göra BMI värdelöst som ett första, enkelt riktmärke.

Om midjemått, WHR eller BMI pekar på förhöjd risk finns flera vägar framåt, och de kombineras ofta:

Övervikt är farligt för hjärtat och ger ateroskleros i kranskärlen inte primärt på grund av vikten i sig, utan på grund av vad särskilt det bukbelägna fettet gör med kroppens inflammations- och ämnesomsättningsbalans. BMI ger en första fingervisning, men midjemått och midja-höft-kvot ger en betydligt mer rättvisande bild av just den risk som är kopplad till hjärta och kärl – och är väl värda att komplettera vågen med.