Totalkolesterol

Kolesterol är ett fettliknande ämne som kroppen behöver. Det ingår i alla cellmembran, används för att bilda hormoner som kortisol, östrogen och testosteron, och är råvara för gallsyror och D-vitamin. Största delen tillverkas i levern – bara en mindre del kommer från maten.

Eftersom fett inte kan lösa sig i blod transporteras kolesterolet i lipoproteiner. Totalkolesterol är helt enkelt summan av kolesterolet i alla dessa partiklar: LDL, HDL, VLDL, IDL och remnantpartiklar.

Det är därför ett trubbigt mått. Två personer kan ha exakt samma totalkolesterol men helt olika risk, beroende på hur summan är fördelad mellan partiklarna.

Totalkolesterol har mätts i decennier och finns i de flesta riskmodeller, inklusive den europeiska SCORE2 som används i Sverige. Det gör värdet användbart som en av flera ingångar i en riskberäkning – men inte som ett självständigt svar.

I praktiken fungerar totalkolesterol bäst som en första överblick. Är det tydligt förhöjt är det ett skäl att titta närmare på delarna: hur mycket är LDL, hur mycket är HDL, hur ser triglyceriderna ut och hur många partiklar finns det egentligen?

Ateroskleros börjar med att kolesterolbärande partiklar med ApoB på ytan – framför allt LDL – passerar in i artärväggen och fastnar där. Partikeln oxideras, immunceller kallas in och en inflammation startar som gradvis bygger upp plack. Förloppet är helt tyst och pågår i decennier.

I kranskärlen kan placket antingen begränsa blodflödet vid ansträngning eller – vilket är farligare – spricka och utlösa en blodpropp som ger hjärtinfarkt. Samma mekanism i halspulsådern och hjärnans kärl bidrar till stroke.

Risken är kumulativ: det är nivån gånger antalet år som avgör hur mycket plack som byggts. Därför spelar ett måttligt förhöjt värde i 35-årsåldern roll, och därför är tidig kartläggning värdefull.

Blodfetterna beskriver dock bara drivkraften – inte hur långt sjukdomen hunnit. Två personer med samma kolesterolvärde kan ha helt olika mängd plack i kranskärlen. En datortomografi (DT) av hjärtat visar den faktiska sjukdomsbördan, och tillsammans med blodproverna ger det en betydligt säkrare bild.

Ett högt totalkolesterol innebär att det finns mycket kolesterol i cirkulationen, men säger inte var det sitter. Nästa steg är alltid att titta på fördelningen: LDL och non-HDL beskriver den skadliga delen, HDL den skyddande.

Ett högt värde ger inga symtom. Undantaget är mycket kraftigt förhöjda nivåer, där man ibland kan se gulaktiga fettinlagringar i huden eller senor, eller en ljus ring runt hornhinnan hos yngre personer – fynd som alltid ska bedömas av läkare.

Vid värden över omkring 8 mmol/L, eller vid hjärtinfarkt hos nära släktingar tidigt i livet, bör ärftliga blodfettsrubbningar som familjär hyperkolesterolemi utredas. Tillståndet är vanligare än många tror och underdiagnostiserat i Sverige.

Låga nivåer är i regel gynnsamma ur hjärt-kärlperspektiv och har i studier inte kopplats till skada. Hos den som behandlas med blodfettssänkande läkemedel är ett lågt värde oftast tecken på att behandlingen fungerar.

Mycket låga värden hos någon som inte behandlas kan i sällsynta fall bero på annat: överaktiv sköldkörtel, leversjukdom, malabsorption, kraftig undernäring eller ovanliga ärftliga tillstånd. Det är inte skäl till oro i sig, men värdet bör sättas i sitt sammanhang.