Inflammatoriska sjukdomar och hjärtat – varför dessa patientgrupper behöver extra bra koll

Kronisk inflammation är inte bara ett lokalt problem i en led, i tarmen eller i huden. När inflammationen pågår systemiskt under lång tid påverkar den hela kroppen – inklusive kärlväggarna. Flera stora patientgrupper med kroniska inflammatoriska sjukdomar har därför en väldokumenterat förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom, oberoende av traditionella riskfaktorer som blodtryck och blodfetter.

Vid reumatoid artrit (ledgångsreumatism) har ett stort antal studier visat ökad dödlighet och sjuklighet i hjärt-kärlsjukdom, med standardiserade mortalitetskvoter på upp till 2,4 – framför allt gällande ischemisk hjärtsjukdom. Risken har visat sig vara jämförbar med den vid diabetes, vilket är ett sätt att sätta den i perspektiv: reumatoid artrit bör i praktiken behandlas som en egen, självständig kardiovaskulär riskfaktor.

Liknande mönster ses vid psoriasisartrit och systemisk lupus erythematosus (SLE), där också ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdom rapporterats.

Crohns sjukdom och ulcerös kolit – tillsammans kända som IBD – är förknippade med en ökad risk för hjärt-kärlhändelser, med en riskökning i storleksordningen 30 procent i stora registerstudier. Sjukdomarna är dessutom kopplade till en fördubblad risk för blodpropp (venös tromboembolism) samt en förhöjd risk för stroke, särskilt av ischemisk typ.

Risken tycks vara som mest uttalad vid aktiv sjukdom och skov, vilket stämmer väl med bilden av att det är den systemiska inflammationen – inte tarmen i sig – som driver den kardiovaskulära risken.

Psoriasis, särskilt måttlig till svår form med utbredda utslag, är sedan länge kopplad till förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom. Patienter med måttlig till svår psoriasis har visat sig löpa risk att avlida i genomsnitt fyra år tidigare än personer utan psoriasis, och kardiovaskulära riskfaktorer är samtidigt överrepresenterade och underdiagnostiserade i denna grupp.

Goda nyheter finns dock: forskning tyder på att effektiv behandling som läker ut hudutslagen även kan bidra till minskad hjärt-kärlrisk, vilket ytterligare stärker bilden av att det är den underliggande inflammationen som är den gemensamma nämnaren.

Det gemensamma för dessa sjukdomsgrupper är att den kroniska inflammationen inte stannar i leden, tarmen eller huden. Inflammatoriska ämnen som cirkulerar i blodbanan kan förvärra inflammationen i kärlväggarna, vilket driver på ateroskleros och gör befintliga plack mer instabila – samma process som ligger bakom risken för plackruptur och hjärtinfarkt.

Det är också därför den kardiovaskulära risken vid dessa sjukdomar ofta uppträder tidigare i livet och inte alltid fångas fullt ut av traditionella riskkalkylatorer, som i första hand är framtagna och validerade för befolkningen i stort.

Eftersom risken drivs av sjukdomen själv – inte bara av traditionella riskfaktorer – räcker det sällan att enbart kontrollera blodtryck och blodfetter hos dessa patientgrupper. Europeiska riktlinjer (EULAR) rekommenderar därför regelbunden kardiovaskulär riskskattning för patienter med reumatisk systemsjukdom, och liknande resonemang gäller för patienter med IBD och andra inflammatoriska tillstånd.

Den ökade och delvis dolda risken gör dessutom en direkt undersökning av kranskärlen särskilt relevant för dessa grupper – snarare än att enbart förlita sig på riskkalkylatorer som inte fullt ut fångar den inflammationsdrivna risken.

Reumatoid artrit, psoriasisartrit, SLE, Crohns sjukdom, ulcerös kolit och måttlig till svår psoriasis är alla exempel på kroniska inflammatoriska tillstånd som självständigt ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. För den som lever med någon av dessa diagnoser är extra god prevention och regelbunden koll på hjärt-kärlhälsan därför inte en överdriven försiktighetsåtgärd – det är en medicinskt välmotiverad prioritering.