Många som drabbas av hjärtinfarkt saknar de klassiska riskfaktorerna

I en stor svensk registerstudie baserad på SWEDEHEART, som omfattade drygt 62 000 patienter med den allvarligaste formen av hjärtinfarkt (STEMI), saknade 14,9 procent – nästan 1 av 7 – samtliga fyra klassiska riskfaktorer helt. Internationella studier från andra länder har visat ännu högre siffror, i spannet 14–27 procent.

Med andra ord: en betydande minoritet av alla som drabbas av hjärtinfarkt hade, utifrån de mått vi traditionellt använder för att bedöma risk, snarare kunnat klassas som lågriskpatienter.

Samma mönster syns för själva grundsjukdomen – kranskärlssjukdom. Stora studier av kranskärlsförkalkning, till exempel MESA-studien, visar att traditionella riskfaktorer visserligen hänger ihop med förekomst av plack, men att de bara förklarar en del av variationen i hur mycket plack en person faktiskt har. Riskfaktorerna ger alltså en fingervisning – inte ett facit.

Samma studier visar även motsatsen. Det finns gott om personer med flera av de klassiska riskfaktorerna – förhöjt blodtryck, höga blodfetter, kanske även rökning – som vid en direkt undersökning av kranskärlen visar sig ha lite eller ingen ateroskleros alls.

Riskfaktorer ökar sannolikheten för sjukdom på gruppnivå, men de förutsäger inte tillförlitligt vem som faktiskt drabbas på individnivå.

Riskfaktorer är fortsatt viktiga att känna till och hantera – de påverkar sannolikheten för sjukdom och är i hög grad påverkbara. Men de duger dåligt som ett facit för att avgöra vem som behöver undersökas.

Eftersom både de som saknar riskfaktorer kan ha sjukdomen, och de med flera riskfaktorer kan vara helt friska i sina kärl, finns det goda skäl att faktiskt undersöka sig – oavsett hur ens riskfaktorprofil ser ut.