Sex och kranskärlssjukdom – vad säger riskerna egentligen?

Det stämmer att den relativa risken för en hjärthändelse är tillfälligt förhöjd under själva den sexuella akten – ungefär på samma sätt som vid annan fysisk ansträngning. Men det är avgörande att skilja på relativ och absolut risk.

Den absoluta risken, det vill säga den faktiska sannolikheten att något inträffar just under eller strax efter sex, är mycket liten, även för den som har känd kranskärlssjukdom. En tillfälligt förhöjd relativ risk på ett i grunden mycket lågt absolut riskläge ger fortsatt ett lågt absolut risktal.

Sexuell aktivitet motsvarar rent fysiskt en måttlig ansträngning – ungefär i nivå med att gå i rask takt eller att gå i trappor 2–3 våningar. Det är en användbar och konkret jämförelse: om du klarar att gå upp för två till tre trappavsatser utan bröstsmärta, påtaglig andfåddhet eller andra varningssymtom, tyder det på att hjärtat klarar den ansträngningsnivå som sexuell aktivitet innebär.

Sammantaget gäller att om du inte har symtom i vardagen och klarar just den nivån av ansträngning – att gå i trappor 2–3 våningar – finns det inget skäl att avråda från sexuell aktivitet på grund av kranskärlssjukdom. Det är en fullt rimlig och vanlig del av livet som de allra flesta med stabil kranskärlssjukdom kan fortsätta med utan särskild oro.

Att använda potenshöjande läkemedel, som sildenafil (Viagra) och liknande preparat, är i sig inget hinder vid kranskärlssjukdom. Däremot finns en mycket viktig säkerhetsregel som aldrig bör frångås.

I dessa fall handlar det inte om att sexuell aktivitet i sig är farlig, utan om att den underliggande hjärtsituationen ännu inte är tillräckligt stabiliserad eller utredd för att man säkert ska kunna säga att ansträngningsnivån är lämplig just nu. En kort avstämning med läkare ger då trygghet snarare än onödig oro.